29.5.14

Tiden som passerat


Två av mina målningar som hängt här hemma i köket har fått ett nytt hem, hos den här fina människan och hennes fina sambo. Mäkta stolt över att en av mina största konstnärliga förebilder väljer att ha ett verk av mig i sitt (utomordentligt fina) vardagsrum. Blev bjuden på mat och dryck hos dom i Lördags och det kändes så himla fint.


   
    Det var ju megaloppis i söndags och efter att ha gått och röstat med mina fina granne åkte vi till majorna och jag fyndade en del. Bland annat dom här två fina glasbehållarna. Har blivit smått besatt av turkost glas den senaste tiden. Och extra roligt är det att fynda nu när mitt kök är ett kök igen och inte en halvprovisorisk ateljé.


    En annan sak som hänt som jag hållt för mig själv och mina närmaste är att jag skall börja studera till hösten. Det känns hisnande och stort och svindlande men alldeles rätt. Helt plötsligt har jag fått ro att ägna mig åt småsaker igen, som att sticka, rensa skåp, teckna och gå på loppisar.


  Min finaste man och jag hade en ledig helg tillsammans och for upp till Torpet. Vädret lämnade en del att önska men vi hade det fint ändå. Många långa skogspromenader och en hel del eldande i vedspisen <3

Och kärleken fångade mig på en sån fin bild.


Vi kanske hörs snart igen.

30.3.14

Arbetarklassen drömmer inte, arbetarklassen håller sig på sin plats.







Jag har lyssnat igenom alla avsnitt av podcasten Genier, och fastnade speciellt för en mening i avsnittet med Ann Heberlein. Det är så väldigt tydligt för mig som vuxit upp i en sammanblandning av två världar. Hur olika syn det finns på drömmar, vad som är möjligt.
Och vilka förhållningssätt en kan ha till arbete. Meningen (konstaterandet) gör mig väldigt sorgsen.

Jag har varit på resa men inte tagit många bilder. Besökt en väns underbara hem, så mysigt att dricka kaffe i ett kök som är i ett hus. Med en utsikt över en hel dal.

 Tryckt har jag gjort också, och fantastiskt nog lyckats hålla mig ifrån att smutsa ner min klänning. Jag skall visa er så småningom. De blev inte många och dom blev inte utmärkta, men det är ju inte att förvänta av en som inte satt sin fot i en grafik-verkstad på många år.

Unnade mig färdlektyr och den ena har jag redan läst ut. Den var obekväm och jag vet inte om jag vill fundera kring varför just nu. Men det är ett ämne som fortfarande är värt att talas om, tyvärr.




20.3.14

Vända om


Föredrar att låta teckningarna tala för sig själva, de blir allt fler. På ett lugnt men samtidigt lustfyllt sätt. 
Det känns att våren är på väg, jag har haft på mig mina tygskor varje dag nu, till och med druckit te ute i solen.  ( fast vår-jackorna får vänta lite, den här vintern har förändrat mig och jag blir så trött av tanken på att frysa, det liksom gör ont ända in i märgen) Det är roligt att klä sig igen och jag känner mig lite piggare och gladare. Ibland argare. Energin räcker liksom till på ett helt annat sätt. 

Imorgon tänkte jag köpa jord, och kanske några sånna där växter som skall vara så himla bra och som överlever allt. Så lite groddar - det har blivit min nya favoritföda - och lite kryddor. Kanske chilli. Är rädd för bananflugorna som kommer komma sen men tänker att det tills dess kan vara värt det. Får jag inte ha en egen jordplätt får jag väl bygga ett växthus i fönstret. En framsida av uttrycket ' Ur hand i mun' ..

20.2.14

insta

    Kjolen på. Med händer, som vanligt. Jag älskar mönstret, och färgerna.

    Mina tranor har blivit en liten familj som så småningom skall få hänga i något tak ovanför en säng                    
    och skapa drömmar om äventyr långt bort.

    Passade på att gå till vc för ett tag sedan bara för säkerhets skull utifall att det skulle finnas någon
    brist som behövde åtgärdas. Blev rekommenderad vitamin D som kanske resten av Sveriges
    befolkning. Misstänker någon sorts konspiration, men gick lydigt till hälsokosten och köpte
    sådana. Trycker i mig minst en apelsin om dagen, det skall ju vara bra. I vilket fall så är det
    extremt gott.

    Fördrivit en dag med tusch, i litet format och det känns mycket lättare så. Med andra ord, har hittat
    en ingång till det jag saknat. Och kanske tillbaka till mitt uttryck.
    Det är ju jag och barndomsberättelserna.

19.2.14

Drömmarna kan ingen ta ifrån dig.


Förra sommaren köpte jag en lång trikåkjol på Beyond Retro. Jag använde den aldrig för det var både för lång och för stor. Så jag sydde om den. Jag tänker mycket på våren nu..


     Längtar efter sol och värme, och bättre tider.

18.2.14

Nål och tråd



Rävskallen hamnade på tyg som sedan hängde länge utan att det blev något av det. 
För någon vecka sedan kände jag att tidsfristen hade gått ut och spände upp den på en ram. 
Fingrarna behövde sy och något behövde tilläggas men sen fick det vara.







Jag plockade torra blommor ute vid havet en dag när jag och min bror åkte runt med bil och bara pratade om livet. Det som ibland är så sjuhelvetes svårt men som av någon outgrundlig anledning ändå fortsätter. Och tur är väl det. Det finns mycket fint bland det fula ändå. Som kärlek. Gemenskap.
Det känns att det är valår, jag hoppas och tror att vi kan vända det här. För det personliga är i allra högsta grad politiskt.