30.3.14

Arbetarklassen drömmer inte, arbetarklassen håller sig på sin plats.







Jag har lyssnat igenom alla avsnitt av podcasten Genier, och fastnade speciellt för en mening i avsnittet med Ann Heberlein. Det är så väldigt tydligt för mig som vuxit upp i en sammanblandning av två världar. Hur olika syn det finns på drömmar, vad som är möjligt.
Och vilka förhållningssätt en kan ha till arbete. Meningen (konstaterandet) gör mig väldigt sorgsen.

Jag har varit på resa men inte tagit många bilder. Besökt en väns underbara hem, så mysigt att dricka kaffe i ett kök som är i ett hus. Med en utsikt över en hel dal.

 Tryckt har jag gjort också, och fantastiskt nog lyckats hålla mig ifrån att smutsa ner min klänning. Jag skall visa er så småningom. De blev inte många och dom blev inte utmärkta, men det är ju inte att förvänta av en som inte satt sin fot i en grafik-verkstad på många år.

Unnade mig färdlektyr och den ena har jag redan läst ut. Den var obekväm och jag vet inte om jag vill fundera kring varför just nu. Men det är ett ämne som fortfarande är värt att talas om, tyvärr.




20.3.14

Vända om


Föredrar att låta teckningarna tala för sig själva, de blir allt fler. På ett lugnt men samtidigt lustfyllt sätt. 
Det känns att våren är på väg, jag har haft på mig mina tygskor varje dag nu, till och med druckit te ute i solen.  ( fast vår-jackorna får vänta lite, den här vintern har förändrat mig och jag blir så trött av tanken på att frysa, det liksom gör ont ända in i märgen) Det är roligt att klä sig igen och jag känner mig lite piggare och gladare. Ibland argare. Energin räcker liksom till på ett helt annat sätt. 

Imorgon tänkte jag köpa jord, och kanske några sånna där växter som skall vara så himla bra och som överlever allt. Så lite groddar - det har blivit min nya favoritföda - och lite kryddor. Kanske chilli. Är rädd för bananflugorna som kommer komma sen men tänker att det tills dess kan vara värt det. Får jag inte ha en egen jordplätt får jag väl bygga ett växthus i fönstret. En framsida av uttrycket ' Ur hand i mun' ..

20.2.14

insta

    Kjolen på. Med händer, som vanligt. Jag älskar mönstret, och färgerna.

    Mina tranor har blivit en liten familj som så småningom skall få hänga i något tak ovanför en säng                    
    och skapa drömmar om äventyr långt bort.

    Passade på att gå till vc för ett tag sedan bara för säkerhets skull utifall att det skulle finnas någon
    brist som behövde åtgärdas. Blev rekommenderad vitamin D som kanske resten av Sveriges
    befolkning. Misstänker någon sorts konspiration, men gick lydigt till hälsokosten och köpte
    sådana. Trycker i mig minst en apelsin om dagen, det skall ju vara bra. I vilket fall så är det
    extremt gott.

    Fördrivit en dag med tusch, i litet format och det känns mycket lättare så. Med andra ord, har hittat
    en ingång till det jag saknat. Och kanske tillbaka till mitt uttryck.
    Det är ju jag och barndomsberättelserna.

19.2.14

Drömmarna kan ingen ta ifrån dig.


Förra sommaren köpte jag en lång trikåkjol på Beyond Retro. Jag använde den aldrig för det var både för lång och för stor. Så jag sydde om den. Jag tänker mycket på våren nu..


     Längtar efter sol och värme, och bättre tider.

18.2.14

Nål och tråd



Rävskallen hamnade på tyg som sedan hängde länge utan att det blev något av det. 
För någon vecka sedan kände jag att tidsfristen hade gått ut och spände upp den på en ram. 
Fingrarna behövde sy och något behövde tilläggas men sen fick det vara.







Jag plockade torra blommor ute vid havet en dag när jag och min bror åkte runt med bil och bara pratade om livet. Det som ibland är så sjuhelvetes svårt men som av någon outgrundlig anledning ändå fortsätter. Och tur är väl det. Det finns mycket fint bland det fula ändå. Som kärlek. Gemenskap.
Det känns att det är valår, jag hoppas och tror att vi kan vända det här. För det personliga är i allra högsta grad politiskt.

17.2.14

...


J's strumpor är äntligen klara och fingrarna krampar, vill inte riktigt räta ut sig.
Jag konstaterade att det där med strumpstickande kanske är något man måste göra löpande, ofta och flera stycken för att inte tappa bort vart man är och vad man måste göra härnäst.
Minnet är kort för jag bestämde mig för att strumpor inte är något jag ska göra igen om jag inte blir mutad, men nu sitter jag här och tänker att jag kanske ändå skall göra ett par till. I ljusblått tweedgarn. Med créme-vit kant.